Lite

Hur kan man tycka synd om en grupp, hur kan man se en grupp människor. Som jag har sagt tidigare så diskutera inte politik med mig utan ett sansat mod, möjlighet att lyssna och tålamod och glöm inte kaffet, men nu går det över gränsen. Det gör ont att se ett Sverige försvunna, ett Sverige som står på knä, ett Sverige som ändras, ett Sverige som inte kan behandla alla. Visst jag håller med vi kommer aldrig att få jämställt, vi kommer aldrig stå lika inför lagen. Men någon gång måste alla bli lika behandlad som de som kommer till Sverige på helt fel grunder. De som kommer hitt med pengar och får allt se pekar på. Nä nu är det dax att slå ner nävarna och se till att det blir bra för alla. Titta på dem äldre som byggde det vi i dag kallar dåtiden, titta på barnen som ska bygga det vi kallar framtiden. Dessa grupper blir mer och mer utsatta för att det inte finna pengar. Sjukvården drabbas, men det finns överskott på annat håll. Sätt äldre i fängelse för där får de det bättre. Jo visst är det så. Varför inte bara utvisa dem direkt efter brått, varför låter man invandrare och asylsökande komma ut i samhället sätt dem på äldreboendena och skicka hem dem direkt, fjanta inte med att de är sjuka, gamla eller blir dödade i hemlandet. Det finns äldre utan omsorg, sjuka utan vård och människor som fruktar för sina liv i Sverige också ska vi stå och titta på bara eller?
Nä nu hoppas jag på andra politiker och partier. Rösta med hjärtat och hjärnan, rösta med blodet, och se att Sverige blöder. Rösta på Sverigedemokraterna. DET GÖR JAG I ALLA FALL

fortfarande

Då är man stående på samma plats fortfarande, men med en ljusare framtid. Ska fixa så att jag kan börja studera i höst. Om jag får som jag vill så kommer jag att vara färdig psykskötare hösten 2014, fram till skolstarten är det lite dimmigt.

Kalla mig gärna nazist eller rasit

Som ovan nämnda, så kalla mig gärna nazist eller rasist för vad som just nu händer ute i LANDET är inte ovanligt. Här finns det både rasism och nazism inom kommun, Landsting och Stat.

I varje län, i varje kommun, i varje by och på varje gata finns det unga som far illa. Inte bara av fysiskt och psykiskt våld utan där finns det pressen att man ska prestera, man uppföra sig, man ska vara alla till lags. Där finns det många dödstankar, självmordstankar, skadebeteende, våldstankar, ja till och med mordtankar. Allt för ofta händer det att någon åker illa ut för skolor, lärare, socialen eller andra vuxna blundar och ser vad som finns på ytan.

Visst kan jag tycka synd om alla andra som kommer till Sverige och söker asyl men har inte vi i Sverige både inbördeskrig (titta på Rosengården, självmordsattentat, alla våldsamma sammandrabbningar) mord, våldtäkter, barnmisshandel och alla andra våldsbrott.

Bara för att man är Svensk betyder det inte att man växer upp som i  en saga, man upplever både våld hemma och på andra platser, vissa upp lever eller ser våldtäkter, misshandel, rån m.m. Vad ska hända med dessa personer.

Har man så starkt psyke att man kan söka hjälp i tid är det allt för ofta som man för höra att det inte finns någon hjälp att få, att det löser sig nog, att det inte finns pengar, ingen hjälp till annat boende.  Har man tagit sig över första hindren med förhör med socialen betyder det inte att det blir bättre.

När man upptäcker att spriten, knarket och våldet drar mer än att inbefinna sig hemma så har det gått för långt. Men i detta stadiet är det för sent med hjälp från kommunssida. Man får skylla sig själv, man skulle ha berättat hur det var, man skulle ha sagt som det låg till, man skulle ha valt en annan väg.

NÄ NU FÅR DET VARA SLUT, STOPPA UPP MED ATT LARVA MED INVANDRINGEN, SATSA PÅ FOLKET I SVERIGE. STÅR DET INTE PÅ KRONAN "FÖR SVERIGE I TIDEN" TÄNK PÅ VAD DET BETYDER OCH FÖRSÄTT ATT KÄMPA EMOT ALLA SOM HAR FEL.

Den underbara framtiden är här nu

Ja det stämmer faktiskt, jag har fått det jag har längtat efter länge nu.

Ska faktiskt vänta lite med att berätta vad det är men det har inget med barn att göra.

Jag är så glad men visa gånger är jag tvungen att nypa mig själv i armen för att se om jag inte drömmer.

Jag säger det bara inget kan få mig att trilla ner så djup ingen, i alla fall inte just nu och framtiden kommer att bli bättre.

Jag önskar bara att man kan hoppa över några månader så att man slipper de första nervösa.

Svårt beslut, Nytt liv, En bra början

Jag vet att alla möjligheter finns framför mina fötter, jag vet att mina beslut är mina. Men jag känner mig så kluven, alla mina beslut kommenteras av er. Jag måste faktiskt få leva jag också. Jag har aldrig sagt det men mina "negativa" tankar ökar med flera 100 % när jag är hos er, jag klarar tyvärr inte av det och måste ta ett steg framåt eller bakåt. Mitt liv måste få en annan vändning. Jag måste se ett positivt ljus i tunneln och se mig själv. Jag tror att om jag får vara ifred så kommer allt att lösa sig men då måste jag få vara ifred från er ett tag.

21/2-10

Nä nu får det vara nog, jag orkar faktiskt inte mera.
Jag har hjälpt allt och alla men ingen hjälper mig.
  • Jag ska aldrig vara i vägen men jag ska finnas tillhands för att hjälpa er.
  • Jag ska alltid höra allt negativt jag gör men aldrig något positivt
  • Jag ska jobba grattis för alla men alltid ha pengar att låna ut
  • Jag ska se till att ni har mat när ni är hungriga men aldrig säga att jag är hungrig
  • Jag ska se till att allt runt omkring mig funkar som de ska men skita i mig själv
Jag orkar inte, min kropp är slut. Låt mig villa, låt mig vara. Jag behöver vara ifred

  • Jag måste återhämta mig
  • Jag måste få bort mina tankar
  • Jag måste sluta tänka på alla
  • Jag måste se mig själv
  • Jag MÅSTE våga hela mig själv
Jag har många gånger sagt till, jag har många gånger blivit besviken på vuxna men jag har länge nu varit en vuxen person som tar egna steg. Jag är vuxen, jag kan själv, jag kan fatta mina egna beslut, lämna mig bara, jag kommer aldrig att titta bakåt , jag lovar mig själv, jag kommer aldrig vända mig om.

Den 7 dec

Det känns bara för jävligt, det känns som man går och går men kommer ingenstans.

Det känns som om man familj, vänner och bekanta bara hör av sig eller frågar om något bara när de har problem. Jag har faktiskt nu STORA problem, jag vet inte hur de löser sig.

När jag tittar runt omkring mig så har alla något att göra, alla pluggar, jobbar eller gör något på dagarna. Jag har inget eller ingen.

Alla vill prata med mig om sina problem men ingen lyssnar på mig när jag pratar.

Det känna faktiskt som om jag inte finns, som om  jag vore något plank som man kan slå på som aldrig blir ledsen eller arg.
Ett plank som skrattar, ett plank som gör alla glad. Men nu ska ni få reda på att planket börjar gå sönder, det faller bitar från det vara dag och en dag kommer alla delar att användas som tändved.

Vad gör man med tankar som är så hemska att man inte kan sova, vad gör man med tankar så hemska att man inte vågar görs visa saker, det finns många svar men ändå ingen som vill hjälpa mig, så snälla kan någon bara lyssna på mig någon gång.

Det finns lösningar som jag vet funkar men då känns det som om jag svikar min omkrets, då kommer jag att längta tillbaka till att leka "psykolog" att få hjälpa alla med deras problem.

Jag måste få vara själv nu, jag måste få vara egoist, jag måste få vara självstädig aldrig kommer jag ut denna ondacirkel.

Den 4 dec

Nu var det länge sedan som jag skrev i bloggen, men det har faktiskt inte hänt så mycket. Jag är fortfarande arbetslös och har fortfarande inte fått något hjälp med pengar.

Men men man ska inte sluta kämpa för sina rättigheter som svensk medborgare men i vissa situationer önskade jag i alla fall att inte vore svensk medborgare.

För då skulle kunna få bo på ett av många boenden som "nästan" alla kommuner i Sverige har för ensamkommande flykting barn och ungdomar.

Ni ska inte tro att jag är rasist för det är jag inte, men när kommuner har svårt att klara att försörja behövande i kommunen måste då man börja ta emot ensam kommande barn och ungdomar.

Jag tror att det är det som skapar rasismen när svenskar känner att man kommer i andra hand.

Den 28 Oktober

Nu var det länge sedan som jag skrev i bloggen men jag har haft väldigt mycket eller nästan inget att göra. Jag har inte jobbat en dag sen jag tog studenten, jag har inga pengar kvar så jag blev tvungen att stänga av strömmen i huset ingen och försöka hitta boende någon annanstans nu, just nu flyttar jag runt hos vänner och familj. Men ingen vill ju gör det så jag ska till Soc på måndag den 2 November och få svar om jag kan få hjälp med bostad eller ej.

Söndagen den 23 augusti

Är hemma oss mina föräldrar och umgås med mina syskon, men skulle egentligen vara hemma och ordna med huset. men men har ju en hel vecka istället. Hoppas att jag får pengar den 27 men det är ju inte säker. Måste börja baka tills min födelsedag eller inte till min födelsedag för då ska jag vara på sjukhuset med min syster (hon ska operera knät. Men jag tänkte fira min födelse på helgen som kommer efter. Har har alltid undrat vilka som läser min blogg, så jag skulle vilja att ni berättar vilka ni är om ni vill.

19 Augusti

Nu var det länge sedan som jag skrev men men, jag kan sammanfatta vad som har hänt sen senast. Jag har ingen dator däe jag bor nu, men när jag besöker min syster så ska jag skriva, jag lovar.
  • har flyttat till eget boende (till ett hus)
  • har skrivit in mig på arbetsförmedlingen.
  • sökt bidrag från socialen
  • söker fortfarande mycket jobb
det kanske inte verkar vara mycket men det som har tagit mest tid är att göra ordning i och runt huset, hjälper samtidigt min farmor och hennes vänner med saker. Jag har under denna vecka haft möten varje dag utom i dag, ska i väg och få min dom från socialen snart om några dagar.

Nä ska nu baka tills min syster kommer hem

Måndag Den 27 Juli

Det har varit en ganska lugn dag idag, har hittat lite mer jobb som jag söker, har tagit hand om hästarna och har försökt att utrota lite flugor,
(med ett ämne som dödar dem, flaskan heter Radiotor, tror jag)
Man sprutar runt i huset, sen lämnar man det i en timme och då de flesta flugorna vara borta, och det kan jag lova att de var, det låg fult av döda flugor över hela golvet.

Imorgon ska vi hämta hem spån, ringa runt lite och på onsdag ska jag klippa lite gräsmatta i Nyhammar, på Torsdag ska jag träffa lite folk, få främmande, och en säng gäst och
på Fredag drar jag och några till på en hehövlig semester i 4 dagar.

Hörs imorgon

Lika lång dag den 25 Juli

Jag man borde ju börja planera sin dag lite bättre, man kan ju inte gå och lägga sig, vid 1 och sen kliva upp vid halv 7 ingen men jag är ju inte normal så det gjorde jag. Jag och mamma skulle iväg och sälja lite grejer, eller MYCKET grejer på en loppis. Så från klockan kvart i 8 till klockan halv 4 var vi på loppisen, vi sålde över förväntan väldigt bra. Kommer hem och tar det lite lung och leker med små syskorna ett tag innan det börjar att spö regna, det var ju  bara att gå ut och ta in hästarna. Sen när man ändå är blött och lerig kan man lika bra mocka, ska tömma skottkärran första gången, så märker jag att det är punka på däcket, inte bara i gummislangen utan i däcket också. Det var ju bara att dra käran uppför våran backe, på en gropig sönder regnad väg ner för en guppig väg. Det brukar ta ca. 1 minut att göra det men nu tog det mer än 10 minuter. Kommer tillbaka med kärran, tänker faktiskt vara lite smart och byta till ett annat däck på skottkärran, letar på en anna ställning som passar på kärran, men där på finns varken gummislangen eller däcket kvar. Det var bara att bita sig i tungan och gå och prata med pappa. Som vanligt går allting sönder när alla affärer är stängda i stan, det är bara att bära skiten med ens spade till gödselstacken, det blev 25 spad tag i den lilla boxen och jag räknade tyvärr inte i den stora boxen. Sen tror man att allt har löst sig, men icke sa nicke, jag upptäcker att det inte finns någon mat kvar till hästarna. Jippi, vad ska man hitta på nu då, det finns inget ställa som säljer pellets vid halv 7 en lördag, det finns ingen som vi känner som vi kan låna av. Nej det är bara att dela upp det som går och vänta tills på Måndag. För det finns inget ställa att köpa pellets på söndagar. Men nu måste det väll vara slut, men nej, det är det inte, en av hästarna vägrar äta det nya höet som vi har, så det blir bara att sätta fast hästtransporten på bilen imorgon och åka och hämta hö.

En lång dag Den 24 Juli

Var i väg på Trav med hästen (Viktoria) i fredags, vi var till Örebro. Det var jag, pappa och en vän till mig som åkte.
Allt såg så bra ut, uppvärmningen såg fin fin ut. Kusken var nöjd, väl i starten så tog Viktoria ledningen, hon hamnade sen efter ledaren, alltså två. Efter ca. ett varv så kom det en häst på utsidan av henne så att hon hamnade tre.
Hon så väldigt pigg ut men bara 700meter kvar på loppet så dör (bara ett uttryck i trav, det betyder att hon tappar orken helt och stannar upp helt) hon, kusken gjorde allt för att få henne igång ingen, men hon blev andra häst utan pengar.
Vad är det som gör att  det blir så, är det höet, är det maten, är hon förskyld, eller vad är det.
Det blev många diskussioner men till slut kom man fram till att hon ska vila i ca. 2-4 veckor och sen åka till en veterinär och kollas upp, så håll tummarna på att det bara är en förkylning och en sak till, alla ni som är avundsjuk på oss och bara pratar skitt, kom till oss istället, lått oss förklara. Vi kan faktiskt klara både oss själva och hästarna utan en massa skitt från er.

Men det var inte det enda som häde i Fredags, vi kom hem runt halv 5 och vi viste redan från veckor före att det skulle vara Middnattstrav på Romme på kvällen , vi hade vellat fram och tillbaka om vi skulle åka ditt eller ej, men eftersom mina småsyskon är så pass små och att det var väldigt sent, så struntade vi i det. Men men man ska aldrig säja aldrig, min syster ringer och frågar om jag och min vän vill följa med ditt, det har hyrt en bil och tänker åka till själva, (jag som inte har varit där på länge, så säger jag ju Ja) Jag frågar min vän om hon vill följa med men det vill hon inte, men hon ändrar sig och min syster och hennes pojkvän kommer med bilen en halvtimme senare. Vi kommer fram till Romme travet, ca. 7 och åker hem ingen vid 23.00.

Det jag kan säga är att man satt inte så mycket stilla under denna Fredag, Jag var uppe vid halv 7 på morgonen och gick och la mig vid klockan 1 på natten.

Nu orkar jag inte snart

Jag måste bara få skriva av mig, jag vet att det ändå är ingen som läser det som jag skriver, ok det finns en min syster.

Jag kan inte alltid vara glad, positiv och alltid försöka se det positiva i allt. vissa gånger önskade jag att det vore enkelt att komma ut i arbetslivet. Jag borde ju f.n skriva till någon politiker och fråga hur de tänker, jag vet att det finns personer som inte vill ha jobb som lever på sina föräldrar eller på socialen.

Men de personer som verkligen vill ut i livet, som vill flytta till eget, vill ha körkort, som vill ha pengar, sina egna pengar inte pengar från snälla föräldrar som knappt klarar sig själv, från snälla syskon som vill hjälpa till så mycket som det kan. Ibland vill man bara sticka härifrån, få slippa att allt skit som händer få slippa söka hopp om ett jobb, om en framtid, men när allt ser så ljust ut kommer baksmällen, man upptäcker att man är tillbaka på ruta ett, man måste försöka hitta riktiga vänner, man försöker allt. Jag jobbar mesta delen av min tid som frivelig, jag kämpar men när man väll ser en framtid så kommer det ett bakslag, du måste vissa upp det här.

Jag känner just nu att jag vill hoppa av allt som jag har tagit på mig, bara sticka härifrån, börja ett nytt liv någon annanstans och bara skita i allt som händer här. Men men, man vet ju aldrig om det blir bättre någon annanstans, får man jobb, får man en framtid, kommer man att skapa den framtiden som man vill ha, kommer livet att rulla på. jag har ett svar på detta det kommer aldrig att fixa sig, livet är till för att man ska lära sig att fixa allt och inget.

 Man ska lära sig att fixa ordning allt som blir fel, lära sig av sina misstag, men när man känner att allt man gör är ett misstag, ska man då bytta banna helt och hållet, strycka ett streck över sin bakgrund, över sitt JAG, över sina planer, söka sig år en annan väg, skaffa sig ny banor att tänka i.

Ni tänker nog nu, hon är nog bara lite deprimerad, allt kommer att lösa sig snart ska hon nog se, ja allt kommer att lösa sig, jag kommer att vara deprimerad tills man får ett positivt svar från något jobb, när arbetsförmedlingen fattar att man inte kan blunda när peroner mellan 18-25 år kommer in och söker hjälp, när ja jag vet inte vad jga ska skriva mer, men ska gå och lägga mig nu Så God Natt och nyp i stjärten

Om

Min profilbild

Zisci

RSS 2.0